Kärlek

Dagarna rusar iväg. Innan man hinner reagera sitter man väl proppmätt efter julbordet eller trött efter nyårsfesten och stirrar tomt ut i januarimörkret. Skulle gått ner i källaren idag och plockat fram adventssakerna men det hanns givetvis inte med. Hoppas på morgondagen.

Vardagen går ganska mycket upp och ner annars, fast i grunden är den fantastisk. Känner att jag blivit en sån där mamma som jag själv kunde reta mig på, som så lyriskt pratar om det fantastiska med att få barn, närmast religiöst. Men jag har kommit till någon slags insikt om att jag måste njuta av vardagen för att det här kan faktiskt vara den bästa tiden i mitt liv. Tittar ofta på mina barn och känner hur jag nästan spricker av kärlek. Sen att jag samtidigt känner att jag håller på att gå in i väggen var och varannan dag pga trots, gnäll och sömnbrist är en annan historia. De små liven suger musten ur mig men de gör det med humor och glädje. Så, nu har jag varit präktig och gnällig på en och samma gång.

Idag har det gjort mig glad att:
det gick så bra när jag lämnade Allan en timme på dagis, han hade inte frågat efter mamma en enda gång.
titta på Allan när han åt pasta med köttfärssås + mjölk + glasspinne på IKEA
båda barnen somnat kl 19.30 så att jag i lugn och ro kunde installera mig i soffan innan På spåret började.

Idag har jag retat mig på:
att det tar en halv dag att gå runt IKEA. Och att det man är ute efter att handla alltid ligger längst bort så att ingen ork finns kvar till att ta rätt beslut och verkligen köpa det som var tänkt från början.
att Lova inte vill sova i vaggan dagtid, favorit i repris.